Förlossning?

Ja, alltså. Såhär tre månader efter att jax kom känner jag mig snuvad på förlossningen. Fast ändå inte.. ?
Jag kommer va för rädd att skaffa en till, med risk att det blir snitt igen tillslut. Jag vill uppleva smärtan, men ändå ha snitt, slippa smärtan och som sagt, att det ev blir akut ks. Nej, jag har nog ändrat mig om ett par år. Nu när jag väl satt in spiralen så behöver jag eg inte fundera på det. Samma sak med jobb, jag ska va ledig men samtidigt letar jag jobb...

Nej, nån måtta får de va. Diskade upp förut och nu får vi se vad som händer. Jax är i utvecklingsfas och sover dålig o är väldigt kinkig. Bra tajming när de Vännäs vaccin imorrn :p

Nu är det lördag igen!

Och så sitter jag vid datorn :)
Det är så det SKA vara. Så det har varit, större delen av mitt vuxna liv. Ca 90% skulle jag säga.

Visst, jag gillar att hitta på äventyr, det är inte det. Men, man växer upp och inser att man faktiskt har ett ansvar. Ett ansvar över en liten människa som faktiskt behöver en.
Att jag inte tänkt på det här när jag vart ute de tre gångerna.. Eller de kan jag säga att DET HAR JAG!
Varje timme, varje minut, varje grej jag gjort - Jag mår dåligt för att bli full..
Usch, jag inser nu att jag trivs bättre hemma. Faktiskt. NÅN gång måste man ju såklart komma ut, men just nu klarar jag det inte.

Mina ledbesvär har blivit värre.. Nån som aldrig haft det vet säkert inte vad jag pratar om. Men jag kan knappt gå, än värre bära Jax. Jag väntar på kortison injektioner de 25:e. Tills dess ska jag bara bege mig ut när jag måste.

Jag har respekt för mig kropp, vad jag klarar av och inte. Respekt, är nåt man antingen har eller inte.
Nej, vara hemma med jax o erik är det bästa jag kan göra. Här bestämmer vi tillsammans, anpassar oss till jax, större delen dock, men det kan jag leva med. Han har blivit till i mig, kom från erik, som jag älskar mer än vad man kan beskriva. Lustig känsla ändå :)

Fredag!

Ett väldigt bra tag sen sist. Allt som hänt, har nu sjunkit in och vi har fått tid till oss att bygga upp rutiner, vårt nya liv, med vår nya familjemedlem.
Erik började jobba för snart 4 veckor sen, jobbat varierande tider.

Jax, som han nu heter, väger som han ska, äter väldigt mycket men mår hur bra som helst! Inga men efter sin lilla sjukdom eller tillstånd, Pulmonell Hypertension iaf :)

Jag funderar ofta på om vi kunde gjort nåt annorlunda. Min kropp är nog inte skapt för att skaffa barn då det tog 100 år innan det ens vad 5cm öppet.
Fick komma på återkontroll nyligen på förlossningen, då vi gick igenom allt som hade hänt i min förlossningsjournal. Det är nåt jag är väldigt glad över att jag fått göra.

Kommer nog publicera det jag skrev när Jax låg inne, det var rätt mycket "dötid" med väntan, svar på prover, ultraljud, röntgen, undersökningar, ronder osv. Det är tur, man inte är rädd för sjukhus.