Nu är det lördag igen!

Och så sitter jag vid datorn :)
Det är så det SKA vara. Så det har varit, större delen av mitt vuxna liv. Ca 90% skulle jag säga.

Visst, jag gillar att hitta på äventyr, det är inte det. Men, man växer upp och inser att man faktiskt har ett ansvar. Ett ansvar över en liten människa som faktiskt behöver en.
Att jag inte tänkt på det här när jag vart ute de tre gångerna.. Eller de kan jag säga att DET HAR JAG!
Varje timme, varje minut, varje grej jag gjort - Jag mår dåligt för att bli full..
Usch, jag inser nu att jag trivs bättre hemma. Faktiskt. NÅN gång måste man ju såklart komma ut, men just nu klarar jag det inte.

Mina ledbesvär har blivit värre.. Nån som aldrig haft det vet säkert inte vad jag pratar om. Men jag kan knappt gå, än värre bära Jax. Jag väntar på kortison injektioner de 25:e. Tills dess ska jag bara bege mig ut när jag måste.

Jag har respekt för mig kropp, vad jag klarar av och inte. Respekt, är nåt man antingen har eller inte.
Nej, vara hemma med jax o erik är det bästa jag kan göra. Här bestämmer vi tillsammans, anpassar oss till jax, större delen dock, men det kan jag leva med. Han har blivit till i mig, kom från erik, som jag älskar mer än vad man kan beskriva. Lustig känsla ändå :)